Nu kanske du undrar vad det där är för fjortis och varför jag känner henne.

Sanningen är att jag inte känner henne. Men nån gång under dagen, efter klockan halv 4 träffade jag henne i hässelby gård. Hon berättade för mig att hon hade trott att hennes liv höl på att ordna upp sig.

Hennes föräldrar hade äntilgen börjat prata med varandra och hon kände att hon hade bra kompisar, som hon kunde lita på.

Men idag hade allt gått fel, hennes föräldra hade skrikit på varandra hela dagen och när hon fick ett sms från någon som hon trodde brydde sig om henne, blev hon glad för att hon hade en anledning till att åka hemmifrån.

Men ack så besviken hon blev när hon fick reda på att den hon trodde brydde sig bevisade att hon inte alls brydde sig. Inte om nåt, och framför allt inte om hennes känslor.

Hon berättade vidare om att hon hade väldigt svårt med just nära vänner, för att varje gång hon kände att hon verkligen hade nån, någon att berätta allt för och någon man alltid kan lita på, så bevisade personen i fråga att det inte stämmer.

Inom ett halvår hade detta nämligen hänt två gånger. Men hon lovade mig att inte låta sig luras igen. Det finns inget ord som heter vänner. Framför allt inte riktiga vänner.