Just nu känns allt så ovärt. Det känns som att det inte finns nåt att se framemot, inget att jobba för och inga mål att blicka mot.

Allt jag gör just nu är som i ett suddigt moln, som det igentligen inte spelar någon roll vad som händer i. Hela november var grått, med ingenting speciellt att komma ihåg eller uppmärksamma.

Igår kväll låg jag i min säng och grät, just för att allt känns så onödigt. Finns inte någon anledning att gå upp på mornarna och den enda som faktisk märker att allt inte är som det ska är lillan som igår satt uppe på mitt rum i säkert en timme och pratade och fick mig på gott humör. Hon kanske inte är så dålig att ha trots allt.

Dessutom är jag sjukt sugen på choklad, måste nog dra till hemköp innan skolan.

Något som fick mig på gott humör dock, "någon" jag tycker om känner inte "någon" som jag inte tycker om. Tack för att maria har facebook så att jag kan vara inne och snoka :)